knut den store

Född: cirka 995 i Danmark  Gift med Emma från Normandie.

Död: 12 november 1035.

Han blev kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och guvernör i Tyskland.

Gift:

Barn: Hardeknut, Harald harfot, Svein Alfivasson och Gunnhild av Danmark.

Föräldrar: Sigrid Storråda och  Sven Tveskägg. Syskonen: Harald den andra av Danmark, Estrid Svensdotter av Danmark och Gyda Svensdotter.
Harald Knuts bror skulle bli nästa kung efter Sven men han dog så den yngste sonen ( Knut ) blev nordeuropas kung. Efter mer än ett år av blodiga drabbningar så beslöt Knut år 1016 ett avtal med den döda Ethelreds son Edmund Järnsida. Det båda kungarna delade upp England, så att Knut skulle bestämma norr om floden Themsen, och Edmund Järnsida i området söder därom.

Annonser

Runstenar

På vikingatiden använde man stenar att skriva på. Bokstäverna på den tiden hette runor. När t ex släktingar eller kungar hade dött, reste man en runsten för att hylla dem som dött. De reste runstenarna där många kunde se och beundra dem. Stenarna var oftast målade i svart, vitt eller rött. Runstenarna började användas mellan år 300 och år 1300. Runstenarna användes i hela norden. Den vanligaste runraden döptes till “Futhark”. I första början hade runorna en magisk betydelse, men sedan kom runstavarna. Det finns mer än 4000 runskrifter i Sverige med meddelanden och budskap från år 200 och mer ny tid. Man har hittat ungefär 7000 runskrifter varav hälften består av vikingatida runstenar. Det flesta av runstenarna ristades och restes under 1000-talet. Det vill säga när vikingatiden nästan var slut!  

 

Brott och straff

Under varje höst och vår i varje år hålls ett rådslag som kallas “ting”.

Vid tinget samlas fria män.

Där löser man saker, betalde skatt, kunde bli straffad, redde ut konflikter och kunde

komma överens om saker.

Om man gör ett mycket dåligt straff kan man få straffet att dö, men om man gör ett inte lika dåligt brott får man ett inte dödsstraff.

Både män och kvinnor fick vara med.

Lagarna var enkla men hårda.

Brott som hänt om dem som är under 15 betraktas bara som en

olyckshändelse.

Om någon dör skulle ens släkten hämnas.

 

Asatron

 

 

Några av de kända gudarna är Tor, Oden, Freja och Tyr.

 

Tor är Odens äldste son och starkast utav asagudarna. Han har en fruktansvärd humor, men är aldrig elak.

Han bor i huset trudvagn (“styrkans boning”) med sin fru Siv,  och deras barn Mode, Magne och Trud. De har också två unga människor i sitt hushåll, den snabbfotade drängen Tjalve och den duktiga pigan Röskva. Tor försvarar Asgård mot jättar och andra vidunder. Till sin hjälp har han hammaren Mjölner

 

Oden var övergud inom asatron.

 

Freja var kärlekens gudinna och syster till Frej.

 

Tyr var krigets och kampens gud.

Här är några ord inom asatron: Ragnarök=Universums undergång, Valhall=Odens borg där

 

Fakta om vikingar Trälar

Att vara träl under vikingatiden var ett hårt jobb. Om man inte gjorde som husbonden sa fick man slag av piskan. Husbonden är den som bestämde över trälarna. Husbonden kunde sälja sina trälar på en marknad. Trälarna fick göra allt hårt arbete på gården, t.ex fick de dra plogarna och hugga ved. De fick korngröt, varm öl, kornbröd och hjärtmusslor i ärtmos.

Fortsätt läsa Fakta om vikingar Trälar

VEM BESTÄMDE

Om du var en pojke räknades du som vuxen när du var 15 år. Då fick man bära vapen och bestämma mycket själv. Men så var det inte om du var flicka. Om du var en kvinna fick du bestämma i huset. Kvinnorna hade nycklarna till kistor, förråd och huset. Om mannen var på vikingafärd eller dog så kunde det vara kvinnan som bestämde på gården.

 

TRÄLAR

Stormän och bönder var fria. Men trälar var ofria. Trälar fick inte bestämma själv, inte ens om deras liv. Ju rikare en bonde eller en storman var desto mer trälar ägde de. Trälar är ett annan ord för slav.

 

BÖNDER

 

De flesta som levde på vikingatiden var bönder. De bestämde om sig själva och om deras slavar de ägde. Men bönderna måste arbeta för kungar och stormän som bestämde.

 

KUNGAR OCH STORMÄN

 

Kungar och stormän bestämde över hela bygden i byn. En rik och mäktig storman kunde ibland kallas för kung. De som blev kallade kung krävde saker av handelsmännen som t.ex ett svärd som en slags slags skatt.

 

GUDAR

 

Alla vikarna trodde att det fanns gudar som bestämde över alla vikingar. När man gjorde nått fel eller något dumt så trodde vikingarna att man kunde bli  bestraffad av någon utav gudarna.

Mat och dryck vikingatiden

Desserten på vikingatiden var friterade bakverk, crêpes med socker, söta puddingar, våfflor, glass och sorbet. De viktigaste besticken på vikingatiden var fingrarna. Maten serverades oftast i träskålar. Herren och frun satt i en stol som kallades högsätet. Alla andra fick sitta på kanten av en plattform som gick ut från väggen. Man åt vid låga bord som ställdes upp bara för maten. Man brukade dricka ur horn men också trämuggar. Man drack mjöd, ett slags mycket starkt öl, där huvudingridienserna var honung, vatten, humle och malt. Vikingarna gillade också vin. Den vanligaste kosten till vardags var fisk, oftast strömming, sill, gädda, karp, brax och abborre. Man åt också kött- och grönsaksgrytor. Blod, ägg, bär, nötter och honung var också vanlig mat under vikingatiden. På fester åt man kött som var kokat, stekt på spett eller rått. För att få varm mat tände man en eld under en järngryta. Man åt 2 mål per dag, middag 10:00- 14:00, efter det åt man kvällsmål. Äpplen, päron, granatäpplen, druvor, plommon, körsbär och smultron var vanliga frukter. Kål, betor, lök, morötter och surkål var vanliga grönsaker. De vanligaste kryddorna under vikingatiden var kanel, svartpeppar, kummin, ingefära, muskotnöt, kryddnejlika, saffran, mynta, dill, gurkmeja och fänkål.

 

Döden

Många människor var asatroende under vikingatiden. De offrade och blotade till gudar som Oden, Tor och Frej, som styrde över människornas liv. Enligt asatron fortsatte livet efter döden i Hel eller Valhall. Där levde de på samma sätt som i människornas värld. Men det var bara de som stupat i strid som kom till Valhall, gudarnas boning. När människorna dött brändes de på bål tillsammans med gravgåvor och den mat och dryck som kunde bSkylt-5-1

I gravarna påträffades en stor mängd krampor, spikar och nitar från båtar, kistor eller skrin. Kanske lades den döde i en båt tillsammans med hästen och de nödvändiga redskapen. Man visste aldrig vad som kunde komma till nytta i nästa liv, såväl i gravhögens dödshus som i Hel eller Valhall. Samtida skriftliga källor vittnar om att begravningsceremonin var en hyllning med inslag av offerriter, dryckesslag och våldsamma utlevelser. Fynd av bålrester, brända människoben, förstörda föremål och obrända djurben bekräftar den historiska sanningshalten.ehövas på färden. 

När man uppförde en grav röjdes först marken. I mitten lades resterna av likbålet med brända ben och gravgåvor. Över det lades en hög av jord med mycket sten i. Ofta placerades en kantring av sten runt graven. I flera av gravhögarna har man också hittat sekundärgravar, gravsättningar gjorda senare. Bland gravgåvorna finns vackra saker som skulle visa den dödes anseende och ställning. Särskilt de praktfulla svärden i gravarna här på Sollerön vittnar om en bygd i välstånd.

Runstenar

RUNSTENAR

På vikingatiden använde man stenar att skriva på. Bokstäverna på den tiden hette runor. När t ex släktingar eller kungar hade dött, reste man en runsten för att hylla dem som dött. De reste runstenarna där många kunde se och beundra dem. Stenarna var oftast målade i svart, vitt eller rött. Runstenarna började användas mellan år 300 och år 1300. Runstenarna användes i hela norden. Den vanligaste runraden döptes till “Futhark”. I första början hade runorna en magisk betydelse, men sedan kom runstavarna. Det finns mer än 4000 runskrifter i Sverige med meddelanden och budskap från år 200 och mer ny tid. Man har hittat ungefär 7000 runskrifter varav hälften består av vikingatida runstenar. Det flesta av runstenarna ristades och restes under 1000-talet. Det vill säga när vikingatiden nästan var slut! 

Av: Astrid Orrby

Knut den store

 

Född: cirka 995 i Danmark  med Emma från Normandie.

Död: 12 november 1035.

Han blev kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och guvernör i Tyskland.

Gift:

Barn: Hardeknut, Harald harfot, Svein Alfivasson och Gunnhild av Danmark.

Föräldrar: Sigrid Storråda och  Sven Tveskägg. Syskonen: Harald den andra av Danmark, Estrid Svensdotter av Danmark och Gyda Svensdotter.

 

Harald Knuts bror skulle bli nästa kung efter Sven men han dog så den yngste sonen ( Knut ) blev nordeuropas kung. Efter mer än ett år av blodiga drabbningar så beslöt Knut år 1016 ett avtal med den döda Ethelreds son Edmund Järnsida. Det båda kungarna delade upp England, så att Knut skulle bestämma norr om floden Themsen, och Edmund Järnsida i området söder därom.